Liknelser och metaforer

Övning 5 - Liknelser 

Josefine och jag trippar in i huset, och vi har klätt upp oss mer än vi borde.
Våra klänningar är tighta som korvskinn och våra klackskor höga som skyskrapor. Josefines hår är platt utan en enda våg, hennes ögonlock gråa som aska, och hennes läppar ljusrosa som tugummi. Mitt hår är tvärtemot lockat som korkskruvar, mina ögonlock är ljust bruna, och matchar mina ögon, och mina läppar röda som blod.

"Kom nu festar vi!" ropar Joesfine till mig för att överrösta musiken som spelas. Det är inte alls min musiksmak, utan det här låter mer som grytlock som slås mot varandra.
Jag blir dragen till ett bord långt som en orm, fyllt med muggar blåa som himlen. Jag antar att det finns någon vätska stark och brännande som eld, och det är av den som jag i kväll kommer att bli full.

Efter timmar inne i huset som är lika stort som Gekås börjar människor likt haltande kor stappla hemåt. Om jag skulle gissa så kanske klockan är halv 4. Jag själv är minst lika full som resten av människorna, och vägen hem kommer nog inte gå lätt som en plätt.




Övning 7 - Liknelser

Plötsligt hördes en smäll och sen blev det svart som fladdermössens färg. Vi allihop vänder oss om och ser att dörren bakom oss gått igen. Jaha, och nu då?

"Jävla skit..." klagar Daniel samtidigt som han trycker sig mot dörren för att få upp den. Den ser inte direkt ut att vara lätt som bomull.
"Ni kanske kunde hjälpa till?" Det låter egentligen inte som om Daniel frågar oss, utan mer som om han befaller oss. Genast börjar Stina och Johanna hjälpa Daniel att trycka mot dörren.
"Men Lukas, tänker du bara stå där och se på? Dörren är faktiskt tung som betong." säger Stina till mig samtidigt som hon med ryggen och baksidan av kroppen försöker få upp dörren.
"Jag tror bara inte att det kommer vara till någon hjälp. Jag är hungrig som en gris, så jag ska gå och leta upp något att äta." säger jag och går bort fram allihopa. Jag hör deras steg, tysta som postlådor, bakom mig och tillsammans går vi på jakt efter något att äta.

"Du är klok som en lärare." skämtar Johanna när vi sitter på golvet och äter någon burk med kall soppa, lika röd som jordgubbar.
"Bara för att du är dum som en blondin?" skrattar jag, och dom andra hänger på. Vi är glada som choklad, trots omständigheterna.
"Kan du inte prova att ringa igen, Lukas?" frågar Stina.
"Det finns ingen täckning längre." säger jag när jag kollar på telefonen. Stina blir genast sur som en tjur.

Tiden vi sitter på golvet under den natten, ja, den går lika långsamt som en sköldpadda. Tänk bara när vi kommer ut igen, då är vi lika fria som elever med sommarlov. Allt skulle bara vara lätt som 1+1, men det är det inte. Jag hoppas innerligt att någon kommer hit tidigt imorgon så vi hinner till skolan i tid...




Övning 4 - Metaforer

Kära moster,

ikväll är jag verkligen under isen. Det hände nämligen en grej i eftermiddags, och jag skulle behöva berätta det. Du vet ju att min och mammas relation är lite gnisslig just nu, och det är därför jag vill berätta det för dig. Kanske kommer du tycka att jag uttrycker mig dunkelt, men jag vill ändå att du läser. Jag kanske kommer mörklägga endel saker, men jag berättar bara det som behövs.

Jo, i eftermiddags så var det lite stormigt i skolan. Under hela förmiddagen var det som vanligt, men på lunchen förändrades allt.
Louise och jag satt som vanligt vid bordet och åt vår lunch, som alla andra dagar. Sen vet du ju hur jag känner när det kommer till att vara med henne på fritiden, jag har ju aldrig gillat det. Det var just det som hände, hon frågade om vi kunde sova över hos henne i helgen. Jag kom inte på vad jag skulle svara, så jag försökte slingra mig.

Dock blev lögnen pannkaka, och hon såg igenom den. Jag hade hoppats på att hon skulle köpa den, men att blanda mig med lögner är inte en speciellt bra mix. Louise sa massa elaka saker till mig, och det kändes som en kalldusch att höra alltihop.

Resten av dagen gick i motvind och jag kände mig ensam och utstött. Louise hackade på mig hela tiden, och gjorde hon inte det ignorerade hon mig helt. Jag tror inte vi är vänner längre...

Jag hoppas att vi kan ses väldigt snart så jag kan få tips och råd av dig, moster.

Kram din systerdotter.