Lab - Ägget

VAD HÄNDER NÄR MAN SÄTTER ETT SKALAT ÄGG SOM KORK PÅ EN E-KOLV?

28/8-14, labbkompis Tilda Carlsson

Material & kemikalier: Hårdkokt ägg, vattenkokare, E-kolv, vatten

Metod: Vi hämtade en E-kolv, och sen kokade vi vatten i vattenkokaren. Medan vattnet kokade så skalade vi ett hårdkokt ägg (det var kokat när vi fick det). När vattnet var klart fyllde vi på vattnet i E-kolven direkt. Vi fyllde på ca 4 cm vatten på höjden i E-kolven. Sen lade vi ägget uppe på E-kolvens öppning, med spetsen nedåt. Sen väntade vi för att se vad som skulle hända. 

Resultat: Ägget drogs ner i E-kolven, och till sist hamnade det i vattnet. 

Slutsats: Ägget föll ner i vattnet eftersom att ångan från det kokande vattnet ville komma uppåt och ut. Alltså, ångan försökte pressa sig ut förbi ägget, och då pressades ägget ner. Ägget rörde sig också nedåt med hjälp av tyngdkraften. 

Felkällor/förbättringar... Första gången vi provade att lägga ägget på E-kolven så var vi för ivriga. Vi trodde att det skulle hända något direkt, så vi pillade på ägget och försökte få det att hända något. När det inte gjorde det provade vi igen, denna gången med nytt vatten, och när vi väntade så rörde sig ägget nedåt i E-kolven. 

Labbmaterial

1. Degeltång
2. Trådnät
3. Trefot
4. Provrörsställ
5. Provrör
6. Degel
7. Provrörshållare
8. Glasstav
9. Pipett
10. E-Kolv
11. Bägare
12. Mätglas/Mätcylinder
13. Urglas
14. Mortel
15. Stativ
*16. Kristallationsskål (Bägare)
17. Skyddsglasögon
18. Tratt
19. Spatel

Superabsorbent i blöjor

Uppgift: Ni ska få fram det material i blöjan som suger upp all vätska, den s.k. superabsorbenten. Få fram mellan 0,5 - 1 g av denna superabsorbent, och ta reda på hur mycket superabsorbenten kan suga upp, och hur mycket sin egen vikt det är.

Hypotes: Jag tror att superabsorbenten kan suga upp ganska mycket, men man använder ju inte så mycket av den, så det kanske inte blir så mycket ändå.

Material: En blöja, sax, 100 ml bägare, 250 ml bägare, några gram salt, våg

Kemikalier: Vatten

Resultat: Vi fick det till att plasten absorberade upp till 30 ml vatten. Det motsvarar att den absorberade 30 g vatten, 30 gånger sin egen vikt. När vi hällde i lite salt och rörde om så löstes allt upp.

På bilderna hade vi 6 g av plasten (superabsorbenten) och vi hällde i 9,3 l
vatten. Vi hade blivit klara med den första uppgiften och Carolina sa att
vi kunde prova med mer superabsorbent. 

Slutsats: Superabsorbenten kan suga upp mycket vatten eftersom att plasten ser ut ungefär som ett nät av polymerer. När molekyler ligger på rad så finns det "armar" som håller ihop molekylerna och gör att dom inte flyter iväg. Eftersom att plasten har "armar" så är det en härdplast.
När man sen blandar i salt så släpper armarna, då saltet smyger sig in mellan alla armar. Man kan nästan säga att armarna mellan molekylerna släpper taget och tar tag i saltmolekylerna istället.
Så om bebisarna har väldigt salt kiss så fungerar inte blöjan lika bra.

Felkällor: Vi vägde inte superabsorbenten med en våg som var jätte exakt. Den hade inga decimaler och det gjorde att vi kanske inte fick 1 gram som vi trodde. Istället kanske vi bara hade 0,5 gram, och då blev allt lite konstigt.

Labbkompis: Måns

Mindmap: Vad kan jag när temat är slut?

3 labb med vatten

1. DEN FRUSNA FLASKAN

Hypotes: När man ska ha flaskan upp och ner i varmt vatten tror jag att det kommer bli imma inne i flaskan.

Material: Bägare, fryst flaska

Kemikalier: Vatten

Utförande: Vi hällde i varmt vatten i bägaren, och sen ställde vi flaskan upp och ner på, och väntade på att det skulle hända något. 

Resultat: Isen på flaskan smälte och inuti blev det immigt. Det började bubbla i vattnet också, men inte inuti för vattnet kom inte in i flaskan.

Slutsats: Vattenmolekylerna blir varmare, och rör sig snabbare. Det är det som gör att det blir bubblor, att dom varma vattenmolekylerna tar mer plats och vill ut.

2. FLYGANDE MYNTET

Hypotes: När man ska ha ett mynt över öppningen på flaskan tror jag att eftersom myntet ligger ovanför öppningen kommer inte isen inuti flaskan att smälta, medans att det utanpå smälter.

Material: Bägare, fryst flaska, mynt

Kemikalier: Vatten

Utförande: Vi la myntet ovanpå flaskans öppning, och höll händerna om flaskan för att värma den. 

Resultat: Att kronan lyfte från öppningen.

Slutsats: När flaskan har vart kall och sen blir varm så tar vattenmolekylerna större plats, som på den förra labben (ovan). Det gör att molekylerna puttar upp myntet för att komma ut, och då hoppar det upp lite grann.

3. NU GÖR VI KOLDIOXID!

Hypotes: Jag tror att det kommer börja bubbla i flaskan när bakpulvret blandas med vattnet och ättikan.

Material: Flaska, ballong, sugrör

Kemikalier: Vatten, bakpulver

Utförande: Vi hällde i 1 cm vatten i flaskan. Efter det satte vi på ballongen på öppningen, och den var fylld med bakpulver till hälften.

Resultat: Vattnet började först att bubbla, och sen började det nog att fräta lite grann också. Ballongen som satt uppe på flaskans öppning reste sig, och sen växte den och blev större och större.

Slutsats: När vattnet och bakpulvret blandades så bubblade det ju. I bubblorna bildades det koldioxid.

4. VATTNET SOM BLEV SURT

Hypotes: Jag tror att vattnet kommer ändra färg och bli mer basiskt än vad det var från början.

Material: bägare, sugrör, indiktator

Kemikalier: Vatten

Utförande: Vi hällde i lite vatten i bägaren, och hällde sen i indikator-droppar. Efter det stoppade vi ner ett sugrör och blåste.

Resultat: Vattnet blev surare och fick en gulare ton när man hade lagt i indikatordroppar.

Slutsats: Vattnet blev surare eftersom att vi andas ut koldioxid. Om man blandar vatten med koldioxid blir kolsyra.