I den här filmen berättar Fredrik Lindström om vilka dialekter vi har, varför vi har dem och hur de har utvecklats.
För omkring 1 000 år sedan fanns inte svenskan, men det fanns människor som bodde i Sverige. Man pratade fornnodiska här, och i hela norden från Island i väst till Gotland i öst. På den tiden hade man inte så mycket kontakt med andra människor som vi har nu. Förr var det ett lokalt samhälle, men nuförtiden har vi ett globalt samhälle.
Människor förr hade inte samma möjligheter till kommunikation som vi har idag, vilket gjorde att de inte hörde hur andra människor pratade. Hinder kunde vara t.ex. vatten, berg eller skog.
Man kan jämföra dialekter med viskleken. Någon sade ett ord till någon annan när man väl träffades på t.ex. en marknad, och personen som hört ordet kan ha börjat säga det på ett annat sätt och då ändrat på ordets uttal.
Dialekter och landskap var viktigare för människor förr. Då fanns det olika lagar och regler som gällde i olika landskap, och Sverige var inte styrt så som det är idag. De största skillnaderna som man kan höra i dialekters uttal av vissa ord är om man kommer från öst- eller västsidan. Om man kommer från östsidan så brukar man t.ex. säga myssa istället för mössa som vi på västkusten säger.
Det finns teorier om att man tänder eller inte tänder på en viss person beroende på vilken dialekt hen pratar. I 75% av äktenskapen i Sverige så pratar parterna olika dialekter, och det skulle kunna vara ett bevis på det. Oftast så tycker man om den dialekten som inte finns närmast sig, så t.ex. någon från Norrland kanske gillar Värmländska mest, och kanske enklare attraheras av värmlänningar.
Vissa djur har dialekter i sina läten. Späckhuggare och rödvingetrast är djur som har dialekter i sina läten. Det kan vara så att de reagerar likt människor, att de vill para sig med ett djur med en annan dialekt än vad de själva har.
Dialekter säger mycket om vår identitet och vår historia, kanske mer än vad vi tror. Om man möter en ny person och får höra hur personen pratar skaffar vi oss direkt fördomar om hur personen borde vara. Vuxna kan inte byta dialekt helt, men det kan barn. Därför kan man kanske inte alltid "utläsa" hur en person borde vara, eftersom den kanske inte bott hela sitt liv på ett och samma ställe.
Fördomar om olika dialekter kan t.ex. vara att norrlänningar är lugna, göteborgare skämtsamma, o.s.v. På grund av det kan det vara effektivt att använda olika dialekter i reklam. Reklamerna kan bli roliga om man använder en väldigt stark dialekt, och man kan då snabbt locka en person till att köpa den varan man vill sälja.
Dock är det tvärt om i t.ex. nyhetsprogram. Där ska den som presenterar nyheten inte ha någon utstickande dialekt, eftersom man då tar fokuset bort från nyheten till personen som presenterar den.
Man delar in dialekterna i 7 olika grupper; sydsvenska, götamål, sveamål, mellansvenska mål, norrlandsmål, gutamål och östsvenska dialekter.
Sydsvenskan finner man i de landskap som en gång varit danska, alltså Skåne, Blekinge och södra Halland. Götamålen finns i västergötlands centrum. Sveamålen breder ut sig från Mälaren till Dalarna. Mellansvenska mål är en slags blanddialekt. Norrländska mål breder ut sig över hela Lappland, och talas på många olika sätt i hela norra Sverige. Gutamål talas på Gotland, och det är som ett eget språk med eget folk. Till östsvenska tillhör t.ex. finlandssvenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar