Självförtroende handlar om vad man gör, och hur man presterar i olika områden. Om man t.ex. skjuter mål på fotbollsmatchen så höjs självförtroendet, för man vet att man kan klara av att göra mål. Självkänsla handlar om hur man känner för sig själv, och hur man tycker att man är. Det har inget att göra med vad man presterar eller vad man är bra på. Människor med bra självförtroende kan alltså ha dåligt självförtroende, eller tvärt om.
Om man har en låg självkänsla så kan man träna upp den; det kan alla göra.
Jag tror att man först måste våga att öppna upp sig för någon, att riva murar. Det kan vara ens förälder eller ett syskon, en kompis, mormor eller vem som helst som man litar på. Man kan berätta det som oroar en, saker som man är osäker på som har med en själv att göra. Om man går och håller allting för sig själv så delar man inte med sig av sina problem, vilket jag tror kan leda till att självkänslan sänks. Det kan vara svårt att berätta om t.ex. utseendekomplex man har eller saker man skäms över, men om man gör det så kommer man sedan att inse att personen inte kommer tycka annorlunda om en. Då tror jag att man lättare kan inse att man duger som man är och att man då kanske upptäcker att det finns andra som inte heller är nöjda md sig själva. Jag tror att det är viktigt att veta att man inte är ensam.
Ett annat tips för att träna upp sin självkänsla är att gör en "Jag är bra"-bok. Den går ut på att man varje kväll skriver ner en bra sak med sig själv, och om man sedan har en dålig dag eller känner sig nere så kan man se tillbaka på vad man skrivit tidigare.
Det är svårt att skriva ner bra saker om sig själv (för många), och jag tror att det kan ha att göra med att människor nu för tiden är rädda för att "skryta" om man säger något bra om sig själv. Jag kan erkänna att jag är en av dem, men jag försöker att bli bättre på det. Jag tror faktiskt att det är viktigt att man kan berömma sig själv och hitta positiva sidor av sig själv, så att man inte bara tänker på det man tycker är negativt. Därför är "Jag är bra"-boken väldigt bra, och jag funderar nästan på att göra en själv.
I det samhälle som vi lever i just nu finns det väldigt mycket skönhetsideal som "bestämmer" hur vi "ska" se ut. All media påverkar oss väldigt mycket även om vi kanske inte tänker på det. Pinnsmala tjejer som gör reklam för badkläder, starka killar som gör reklam för ett gym, en tidningsartikel som handlar om hur mycket vikt en kändis har tappat; ja, you name it.
Hela tiden jämför vi oss med dessa människor som vi anser har perfekt utseende. Men finns det något som är perfekt? Det finns egentligen inte det. I så fall skulle alla vara perfekta eftersom alla är unika. När vi jämför oss med andra människor som vi önskar att vi var, så ser vi på allt det negativa med vårt utseende. Hur stor mage man har, hur liten rumpa man har, håriga armar, m.m. Detta gör inte så att självkänslan höjs på något sätt.
Sociala medier, tidningar, reklamer, m.m. är bara ute efter pengar och att få fler läsare/tittare. De får skönhetsidealen att bli extrema, eftersom de hela tiden ökar på idealen. Jag tycker att de behöver ändra riktning för annars så är det inte så stor chans att idealen ändrar sig, tror jag. Eftersom de har en så stor inverkan så behöver de nog på något sätt ge läsarna/tittarna en tankeställare för att vi människor som ser det ska förstå att det faktiskt är allvarligt.
Jag tycker inte att det borde finnas några skönhetsideal över huvudtaget, eftersom olika är bra. Jakten på att "vara perfekt" borde upphöra, eftersom den gör så att många människors självkänsla sänks.
Jag tror att tjejer kanske påverkas mer av skönhetsidealen i reklamer och liknande mer än vad killar gör. Jag tror att killar påverkas mer utav människor som är vältränade och har mycket muskler. Främst är det nog yngre personer som fötts under det sena 1900-talet och under 2000-talet som påverkas av dessa skönhetsidealen.
Här är ett videoklipp som visar ungefär hur tjejers skönhetsideal ser ut. Man ska ha fin hy, långa ben, platt mage, långt fint hår, ja listan blir lång. Jag tycker det är så synd att det har blivit så här. Tjejer svälter sig för att se ut som en modell som blivit photoshopad - det är galet!
Det borde inte vara så här, för man kan inte hjälpa om benen är korta eller om man har lite finnar. Det ska vara okej att ha korta armar, men det ska också vara okej att ha långa utan att det är "fel". Ingen ska behöva hacka på dig för att din midja inte är smal, eller för att den är det.
Jag tror att tjejers ideal behöver ändras mycket från vad de är nu, och det positiva är att det faktiskt är på gång! Många kända märken och affärer inom både skönhet och kläder har börjat ha plus size-modeller i reklamer och kampanjer, och även människor med t.ex. Downs syndrom. Skyltdockor i vissa affärer har även fått lite mer kurvor och ser mer ut som människor som inte är pinnsmala. Jag tycker att det är väldigt bra och positivt, för det visar att vi nu går mot ett samhälle som accepterar olika kroppstyper, och det är precis ett sådant samhälle jag tycker att vi ska ha.
När killar (men även tjejer) blir påverkade av vältränade modeller och och vill se likadana ut så kan de då ta till anabola steroider, alltså en slags doping, för att få större muskler som dem. Detta är inte bra för kroppen då man kan få biverkningar som t.ex. acne och bröstkörtelförstoring för killar, och mindre bröst, basröst och skäggväxt för tjejer. När man tar anabola steroider så tänker man (kanske oftast ungdomar) inte på hur konsekvenserna blir, utan man är otålig för att se resultatet, så man "hinner" inte träna ordentligt. Sedan är det inte bara personen som dopar sig som får utstå konsekvenser, utan även omgivningen. När man dopar sig så blir man aggressiv och om man kombinerar det med alkohol så kan man få black-outs.
Nedan är ett exempel med Justin Bieber, killen som en stor del av alla tonårstjejer avgudar. Inte ens han får vara som han är, och inte ens han duger för media. Men det gör han! Han duger precis som alla andra, men media behöver få honom att se snyggare ut för att locka till sig fler läsare.
Så, om jag skulle vara tvungen att välja ett skönhetsideal som vi skulle ha i vårt samhälle så skulle det vara att alla får se ut hur man vill och att alla duger som de är. Det kanske inte är ett skönhetsideal, men det är så jag vill att det ska vara. Alla människor ser trots allt olika ut, och man kan inte ändra på den benstomme man fått. Man kan reglera fettet och musklerna på kroppen, men inte hur kroppen är uppbyggd. Jag tycker att det är en viktig tanke att ta med sig, för det är verkligen så det är. Jag tror att om man tänker så så har man lite lättare att acceptera att man inte kan se exakt likadan ut som en annan person hur mycket man än försöker.
Jag tycker att man borde försöka visa andra att det är okej att känna sig nere och osäker på sig själv, för det gör alla någon gång. Jag tror att det är bra om man kan vara öppen med personer man står nära och prata om saker man är orolig över eller har komplex över, för då är det nog större chans att andra öppnar upp sig för en själv. På så sätt kan man då göra personerna lite säkrare i sig själva, och jag tror att det kan skjutsa på självkänslan lite grann.
Att sedan försöka vara positiv mot andra är en nyckel till att få andra att må bra i sig själva. Att säga "vilket snyggt mål" eller "vad fint du ritar" kanske inte ger personen bättre självkänsla, utan snarare bättre självförtroende (kom ihåg skillnaden!). Istället kan man vara positiv om saker som har med personligheten eller utseendet att göra, för det är där som självkänslan kanske inte riktigt är så hög.
Det är ett ansvar som jag tycker att man ska ta, för om man försöker göra så att andra mår bra tror jag att man mår bra själv, eftersom det finns en positiv känsla runt omkring en.
Medan vi inte har svårt för att ge andra människor komplimanger och att ge dem stöd så har vi väldigt svårt att ge oss själva samma sak. Behandla dig själv som du behandlar andra, det är en viktig sak att tänka på, och det är ett viktigt ansvar. Jag hade inte tänkt på det innan vi började med denna teoridelen, men jag har insett att det verkligen är viktigt. Människor behöver verkligen sitt eget stöd, och vi behöver känna oss trygga i oss själva för att må riktigt bra. Jag tycker att alla ska försöka behandla sig själv med respekt som man skulle behandla en annan människa, och inte använda sig själv som en slagkudde att slå på.
Du är den viktigaste personen i ditt liv, och du ska vara din egen bästa vän. Jag tror att det är då man mår som bäst, för det är faktiskt okej att tycka att den personen man är, är bra och är snygg.
Som jag skrev i början av texten så är det många som har svårt att säga bra saker om sig själv. Här är fem saker som jag tycker är bra med mig själv.
- Positiv
- Snäll
- Bra på innebandy
- Rolig/Bra humor
- Omtänksam
Det är som sagt viktigt att inte hela tiden försöka leta upp felen med sig själv, utan se på sig själv positivt. Jag tror det handlar mycket om mod, och jag tycker att de personerna som vågar vara sig själva till 100% är de modigaste, i och med att vårt samhälle är så fullt av "regler man ska följa". Jag tycker att alla ska vara modiga, och även om det kanske låter klyschigt så duger du som du är, och du borde satsa på att vara den bästa versionen av dig själv som du kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar