Hypotes: Jag tror att superabsorbenten kan suga upp ganska mycket, men man använder ju inte så mycket av den, så det kanske inte blir så mycket ändå.
Material: En blöja, sax, 100 ml bägare, 250 ml bägare, några gram salt, våg
Kemikalier: Vatten
Resultat: Vi fick det till att plasten absorberade upp till 30 ml vatten. Det motsvarar att den absorberade 30 g vatten, 30 gånger sin egen vikt. När vi hällde i lite salt och rörde om så löstes allt upp.
På bilderna hade vi 6 g av plasten (superabsorbenten) och vi hällde i 9,3 l vatten. Vi hade blivit klara med den första uppgiften och Carolina sa att vi kunde prova med mer superabsorbent. |
Slutsats: Superabsorbenten kan suga upp mycket vatten eftersom att plasten ser ut ungefär som ett nät av polymerer. När molekyler ligger på rad så finns det "armar" som håller ihop molekylerna och gör att dom inte flyter iväg. Eftersom att plasten har "armar" så är det en härdplast.
När man sen blandar i salt så släpper armarna, då saltet smyger sig in mellan alla armar. Man kan nästan säga att armarna mellan molekylerna släpper taget och tar tag i saltmolekylerna istället.
Så om bebisarna har väldigt salt kiss så fungerar inte blöjan lika bra.
Felkällor: Vi vägde inte superabsorbenten med en våg som var jätte exakt. Den hade inga decimaler och det gjorde att vi kanske inte fick 1 gram som vi trodde. Istället kanske vi bara hade 0,5 gram, och då blev allt lite konstigt.
Labbkompis: Måns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar