Imorgon
ska han åka hem och de behöver aldrig träffas mer. Han tar ett
djupt andetag. Så lägger han handen runt hennes nacke och hinner
bara se förvåning hos henne innan han är framme. Men hon ryggar
inte tillbaka. Tvärtom. Det är som att det är fösta gången han
kysser någon, så starkt: som att vara bortom. Efteråt ser de på
varandra.
Jag valde detta stycket eftersom jag tycker om det. Det är som en bekräftelse på att dom är kära i varandra, för det var det jag tänkte hela tiden. Och sen i slutet så är det så. När boken nästan var slut, när det kanske var 20 sidor kvar, trodde jag att dom skulle vara ovänner för all framtid. Eller kanske inte ovänner, men att dom skulle ignorera varandra som dom gjort efter att Ida varit på besök i Göteborg.
Det vet man ju i och för sig inte, eftersom boken bara består av ca 10 rader efter dom här meningarna ovanför. Men det känns ändå som att dom kommer ha kontakt och träffas efter att Sandor åkt hem till Göteborg efter danstävlingen.
Men jag har läst ut boken, och jag tycker det var ett bra slut, men man kunde nästan anat att det skulle sluta på ett bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar