1900-talets tekniksprång

T-Forden
Detta var den den första bilen som man tillverkade med löpandeband-pricipen. Det innebär att man har ett löpande band där bilen åker på, och den går runt till "olika stationer" för att få t.ex. däck, motorhuv, säten osv. Det gjorde det enklare att tillverka, arbetarna blev inte lika utmattade, det gick snabbare och billigare.
Uppfinnaren till denna bilen var Henry Ford, och han burkar kallas för "löpandebandteknikens uppfinnare". Genom denna massproducering av T-Forden så tjänade Henry Ford mycket pengar, vilket var hans mål. Eftersom bilen massproducerades blev den också billigare, vilket gjorde så att fler människor köpte bilen, vilket ledde till att Henry Ford tjänade mycket pengar.

C.E. Johansson var en svensk man som uppfann måttsatsen. Den gjorde det möjligt att beställa delar till exempelvis T-Forden från andra länder med andra måttenheter. I Sverige mäter vi i meter, medan man i t.ex. USA mäter i inches (tum), så med hjälp av måttsatsen kunde man beställa delar från Sverige från USA.

Eftersom att denna bilen masstillverkades blev bilarna billigare, och på så sätt kunde fler människor köpa bilen. Det gjorde så att städer, som t.ex. New York blev större. Denna staden fanns innan T-Forden tillverkades, och nu kunde människor som bodde utanför staden smidigt ta sig in till den. Där fanns deras arbeten, och det blev enkelt att komma till och från arbetet.

Radion
Under slutet av 1800-talet började människorna intressera sig för att kunna sända trådlösa meddelanden. Teoretisk så skulle det vara möjligt att skicka signaler ut i etern (luften), det visade vetenskapen.
Under 1890-talet skickade Guglielmo Marconi ut sändningar med hjälp av radiovågor. Dessa sändningar var rätt så olika en radios, då de mest var avsedda för att skicka signaler från en avsändare till en mottagare.
Med hjälp av svenskamerikanen Ernst Alexanderssons högfrekvensgenerator så genomfördes den första egentliga radiosändningen i början av 1900-talet.

Ett elektronrör som fanns i radion förstärkte elektroniska signaler, och det gjorde så att radion hade potenial att utvecklas och masstillverkas. Radion spriddes ut i världen, och i Storbritannien började BBC (British Broadcasting) broadcasta radio 1922, och Sverige började år 1924.

På den här tiden så hade människor ganska mycket pengar, och hade därför råd med att köpa en sak för nöje, och inte spara dom pengarna för att kunna överleva. Det gjorde att radion kunde säljas, och på grund av masstillverkningen så blev den också billigare.

Med hjälp av radion kunde man nu sända ut viktiga meddelanden och nyheter till folket direkt, istället för att skriva det i tidningen. Man kunde också sända ut propaganda, vilket är både positivt och negativt. Det kunde spridas bra reklam, men även sånt som man inte ska lyssna på. T.ex., så sände Hitler ut reklam för att sprida sitt rykte, och han anställde en propagandaminsiter kallad Joseph Goebbels för att han skulle sprida reklam över de Tysktalande länderna.

Det var inte bara för nyheter som radion användes, utan den användes också för nöjes skull. På kvällarna kunde familjen samlas och lyssna på musik eller andra radioprogram för att roa sig.

Man kunde ju även kommunicera under första världskriget, för då behövdes det. Det hade kommit nya flygvapnen, och man behövde då kunna kommunicera med dessa från marken.

Radarn
Radar är en förkortning för Radio Detecting and Ranging. Radarns grund lades år 1935, då fysikern Robert Watson-Watt från Skottland gjorde den första radarn. Elektromagnetiska radiovågor studsade på föremål, och sedan visades dom på en bildskärm.

Nuförtiden så används radarn för många olika saker, t.ex. som transportsystem för flyg- och båttrafik. Dom använder radarn för att hitta rätt, för att se till att inte krocka med andra flygplan/båtar, för att se om det finns hinder på vägen, m.m.

Radarn har gjort så att vårt sätt att transportera oss har utökats. Vi kan använda oss av flygplan för att resa, ta oss till jobbet, föra krig, ja listan kan bli lång. Utan radarn hade man inte haft koll på alla plan i luften, då det finns så många. Transporter över havet i form av stora fartyg är också möjligt.

Kulsprutan
Man använde kulsprutan under första världskriget, och det gjorde så att kriget kallas för "det första mekaniserade kriget". Detta, eftersom det nu användes stridsvagnar, flygplan, m.m., men också för att kulsprutan användes på slagfältet.

T.ex. Frankrike var ett land där man inte hade kulsprutor, och när dom då skulle gå till attack mot t.ex. England som hade det, så dog 100-tals franska soldater på några minuter. Dom visste inte att dom inte kunde strida på det "gamla" sättet.
Man var nu tvungen att gräva skyttegravar för att soldaterna skulle kunna kriga mot varandra utan att 100-tals män hela tiden dog.

Det som gjorde det möjligt för kulsprutan att kunde utvecklas var enhetspatronen, och i den så fann laddningen för skottet. Istället för att först lägga i krut, sen en kula, och efter det en s.k. laddningsstake i mynningen, så kunde man nu använda sig av dessa patroner och skjuta flera skott utan att lägga i ny laddning. Det gjorde så att man sparade mycket tid på att inte längre använda sig av det gamla sättet att ladda.

Raketen
För 1 000 år sedan hade kineserna fyrverkeripjäser, och de fyrade iväg dem m.h.a. svartkrut. Detta har senare lett till att man utvecklat raketer för att transportera, och även missilen, som kom efter andra världskriget. Forskningen ledde sedan vidare till att man kunde skicka upp satelliten "Sputnik 1" i oktober 1957, och sedan kunde Gagarin bli den första människan i rymden år 1961. Sex år senare, år 1967, så skickades fyra astronauter, b.l.a. Neil Armstrong upp till månen, och var de första människorna som landade där.

Att raketen utvecklades vid denna tidpunkten är viktigt för oss idag. Hade Sputnik 1 skickats ut i rymden 10 år senare så hade vi antagligen inte haft de förutsättningar vi har idag. Satelliter gör så att vi kan se perfekta kartor över jorden, få reda på vädret, sända TV, forska i rymden, och mycket mer. Vi hade inte heller kommit till månen vid samma tidpunkt, och ja, om man ska sammanfatta det så hade vi legat "efter" i tiden mot vad vi gör nu.

Atombomben
Det har släppts två atombomber under tiden som världen funnits, och det var i Hiroshima och Nagasaki i augusti år 1945. Bomben Little boy dödade ca 100 000 människor i Hiroshima, och bomben Fat man dödade ca 70 000 människor i Nagasaki.
Bomberna ingick i det sk. Manhattan-projektet, där man skulle använda atombomberna för att få slut på andra världskriget, alltså stoppa Japan från att fortsätta kriga.

Det var Albert Einstein som tillsammans med Leo Szilard övertalade den amerikanske presidenten Roosevelt att starta ett projekt för att ligga före Hitlers Tyskland med att ha en atombomb. Det dom inte visste var att Tyskland inte ville skapa en atombomb, eftersom dom inte ville att Hitler skulle få tag på en (han kunde ju göra vad som helst).

I slutet av andra världskriget så bestämde man sig alltså för att använda en atombomb mot den japanska staden Hiroshima. Japanerna var de enda som ville fortsätta kriget, trots att de inte hade en bra militärbas kvar. USA ville både testa bomben för att se hur den fungerade, men även få stopp på Japans envishet.

En atombomb skickar ut radioaktivitet när den sprängs, eftersom bränslet är det radioaktiva ämnet uran. När den sprängs så sänds det även ut ett extremt starkt ljus, och det bildas en tryckvåg som rör sig från centrum och ut, och senare tillbaka till centrum igen.

Om USA inte använt atombomber mot Japan så kan vi inte veta om kriget kanske hade fortsatt. Det kanske hade fått ett annat slut än det som det fick nu.
Atombomberna var också de som lite "bildade" Kalla kriget. De var en del av det, eftersom Ryssland och USA (främst) hotade varandra med att de kunde använda dom. Varför de valde att låta bli att bomba med dessa starka bomber var för att, om t.ex. USA hade bombat Ryssland så hade Ryssland bombat tillbaka.

Atombomben har också utvecklats nu på senare år, eftersom vi lärt oss mer om hur dom fungerar. Nu är atombomberna som t.ex. Ryssland, USA och Kina har, mycket starkare än dom som sprängdes i Hiroshima och Nagasaki.

Syntetmaterial
Syntetmaterialet utvecklades under andra världskriget i de olika länderna som stred. Anledningen till att det utvecklades var för att transporterna av framförallt naturgummit Latex som gick via båtfartyg, inte fungerade p.g.a. kriget.

Det var Japan som gjorde det smarta draget att stänga av alla transporter av naturgummit efter att de tagit över länderna där det fanns. Detta var katastrofalt för USA, och den totala årsförbrukningen sänktes med 592 000 ton, alltså ner till 8 000 ton.
I USA startar man då upp en fabrik för att göra syntetiskt gummi, Standard Oil. Denna industri hade ett avtal med en tysk firma, IG Farben. IG Farbens avtal var att de hade fri arbetskraft i form av fångar från koncentrationslägret i Auschwitz.

Syntetgummin var tillverkad av olja, som man kan höra på namnet på USA:s firma. Nu för tiden så är nästan allt syntetmaterial gjort av olja, och vi använder syntetmaterial till hur mycket som helst, som t.ex. plastpåsar, fleece-tröjor, PET-flaskor, osv...
Jag tror att om inte syntetmaterialet hade kommit vid denna tidpunkten, så hade vi nog inte haft så lite olja kvar som vi har nu, och jag tror inte heller att lagret med koldioxid i atmosfären hade varit lika tjockt. Om inte syntetmaterialet hade kommit vid denna tiden så hade det kanske kommit flera år senare, och vi hade inte använt lika mycket av oljan.

Vi hade redan börjat använda oljan till bränsle för t.ex. bilar, i form av bensin. Det är oljan bra för, men egentligen, är det inte "slöseri" med olja för att göra material?
Nu för tiden så används olja till oerhört många saker; plast, tyger, däck, m.m... Om vi hade varit lite efter i utvecklingen, alltså om syntetgummit kommit senare, så hade miljöproblemet med växthuseffekten kanske inte varit lika stort. Ja, vi hade kanske inte haft alla dessa bra saker som vi har numera, men vi hade antagligen hittat andra lösningar på det.